Tyyni ilta, akvarelli
Yövymme pienellä saarella. Aion maalata, kunnes hämärä estää työskentelyn. Illan myötä heikko tuuli antaa periksi ja meren pinta muuttuu peiliksi. Pilkkasiipiä, sulkasatoisia koirashaahkoja, merimetsoja, tukkakoskeloita, räyskiä ja suosirrejä liikkuu lähiluodoilla. Väreilevä kesäilma ja etäisyys haittaavat havainnointia, joten lintu-tutkielmat jäävät tekemättä. Illan suurimmaksi haasteeksi osoittautuvat pikkusaaren miljoonat muurahaiset. Ystäväni veneessä eivät arvostaisi, jos toisin muurahaisia tullessani nukkumaan. Löydän saaripuoliskolta kaksi paikkaa, johon muurahaiset eivät pääse - veden ympäröimä kivi ja kallio, johon paraskuntoinenkaan muurahainen ei pysty hyppäämään. Niillä voin istua rauhassa, laskea reppuni ja keskittyä maalaamiseen. Olen yllättynyt haahkapoikasten poissaolosta, mutta auringonlaskun jälkeen poikaset ilmestyvät näkyviin. Hämärän saavuttua kallioilla lepää kymmeniä poikasia emojensa vieressä karvaisena ruskeana mattona.

En stilla kväll, akvarell
Vi övernattar på en liten ö. Jag planerar att måla hela kvällen tills skymningen inte längre tillåter det. Mot kvällen ger den svaga vinden med sig och havet blir spegelblankt. Svärtor, ruggande ejderhanar, skarvar, småskrakar, skräntärnor och kärrsnäppor rör sig på de intilliggande skären. Den dallrande luften och avståndet hindrar mig dock från att göra något detaljerat av fåglarna. Den största utmaningen den här kvällen blir ändå de miljoner myror som det kryllar av på den lilla ön. Vännerna i båten skulle inte uppskatta om jag kom dragande med en massa myror när jag lägger mig. På öhalvan hittar jag två platser som är myrfria - en sten och en klippa omgivna av vatten dit den mest vältränade myra inte kan ta ett språng. Där kan jag sitta, lägga ner ryggsäcken och koncentrera mig på målandet. Ejderungarnas frånvaro förvånar. Efter solnedgången dyker de plötsligt upp. Tiotals ungar ligger i skymningen som en brun matta bredvid sina mödrar på klipporna.

Kesäyö saaristossa, akvarelli (nauru- ja kalalokkeja)