Herrasväki saapuu suolle, öljyväri
Olen halunnut maalata suomaisemaa pidemmän aikaa, ja loppukesällä pääsen vihdoin toteuttamaan unelmani. Rinkka täynnä maalaustavaraa kiirehdin iltavalossa suon keskelle, jossa tukevat mättäät kelluvat veden ympäröiminä. Istahdan mättäälle ja hengästyneenä kaivelen esiin akvarellitarvikkeet. Huomaan vesikulhon jääneen kotiin. On jotenkin ironista todeta seisovansa suolla, joka on täynnä vettä - mutta mättäät pettävät vesirajan lähellä, joten en pysty maalaamaan akvarellia lätäkköä hyödyntäen.

Aurinko laskee nopeasti. Päätän kaivaa mättään läpi kuopan, annan turpeen laskeutua ja käytän suota tyhjentymättömänä kulhona. Herää kysymys, onko maalaus johon on käytetty suon vettä arvokkaampi kuin maalaus, jossa on käytetty suolle raahattua kunnallisvettä, vai päinvastoin?

Akvarellin avulla teen ison öljyvärin, jossa suon herrasväki - kurjet - laskeutuu. Suon olemus muuttuu, kun kurjet saapuvat. Kesällä olen nähnyt pesivistä pikkulinnuista muodostuvan hälyttävän joukon seuraavan laskeutuvaa kurkipariskuntaa. Syysiltana sumuiselle suolle laskeutuva kurkiparvi on mahtava näky.

Herrskapet anländer till myren, olja
Jag har velat måla ett myrlandskap en längre tid, och till sensommaren får jag tillfälle att göra det. I kvällsljuset skyndar jag mig över myren med ryggsäcken full av målargrejor. På myren omges bärande tuvor av vatten. Jag sätter mig på en tuva och börjar plocka fram akvarellgrejorna. Vattenskålen är hemma. Det känns ironiskt att stå på en myr full med vatten, men tuvorna sjunker nära pölarna, så jag kan inte stå vid kanten och använda myrvattnet till akvarellen.

Solen sjunker med fart. Jag gräver en grop i tuvan bredvid mig, låter torven sjunka, och använder myren som en outtömlig vattenskål. Frågan väcks om en målning där man använt myrvatten är värdefullare än en målning gjord på kommunalvatten som släpats ut på myren, eller tvärtom?

Med hjälp av akvarellen gör jag en stor oljemålning där myrens herrskap - tranorna - landar. Myrens karaktär ändras när tranorna anländer. På sommaren har jag sett en hel mobb med uppretade häckande småfåglar eskortera ett landande tranpar. På höstkvällar ger en tranflock som landar på en dimmig myr ett mäktigt intryck.