Kalastajan vajalla, akvarelli
Aurinko nousee, kun seison Nötössä korkealla kalliolla maalaamassa maisemaa. Teeret soidintavat eri suunnilla. Tuntuu siltä, että teeret ovat pärjänneet ulkosaaristossa sisämaata paremmin. Kalastaja saapuu satamaan. Tuulinen aamu on antanut vajaan laatikollisen silakkaa. Naapurustoa kutsutaan laiturille, ja jokaiselle riittää paistinpannullinen kalaa. Siirryn maalaamaan rantakivikolle, kun porukka viipyy juttelemassa laiturilla. Lännestä saapuu tihkusadetta. Pisarat ovat sen verran pieniä, että ne pikemmin tuovat oman tunnelmansa maalaukseen kuin tuhoavat kuvaa.

Vid fiskarboden, akvarell
Solen stiger medan jag står och målar på en hög klippa på Nötö. Orrarna spelar i flera riktningar. Det verkar som om stammen mår bättre i skärgården än på fastlandet. Fiskaren återvänder från morgonens fiske. Den blåsiga morgonen har gett en knapp låda strömming. Man kallar på grannarna, som kommer och får sig varsin stekpanna färsk fisk. Jag flyttar mig till strandstenarna för att måla medan några dröjer kvar på bryggan och småpratar. Västerifrån blåser ett duggregn in. Dropparna är så pass små att de snarare bidrar till målningens stämning än spolierar den.