Etsin huuhkajareviiriltä pöllön todennäköisiä tähystyspaikkoja. Retki tuottaa nopeasti tulosta, kun huomaan koiraan istuvan peltomaisemaan sijoittuvassa vanhassa koivussa. Lintu istuu verraten hyvin piilossa puurungon tuntumassa. Läsnäoloni ei häiritse sitä kummemmin, joten istumme paikoillamme puolitoista tuntia. Illan syventyessä huuhkaja tarkastelee terävästi maisemaa. Saan taas kokea, miten pöllön ilmeet vaihtelevat tilanteen mukaan. Juuri ennen kuin hämärä voittaa näköaistini, pedon aistit lähettävät huuhkajan saaliin perään pellolle. Pöllö palaa tyhjin kynsin piilopaikkaansa samalla kun pimeys hävittää linnun hahmon näkyvistä. Luonnos jalostui syksyllä kankaalle öljyväreillä.

Från bilen avsöker jag ett berguvrevir efter ugglans spaningsplatser. Snabbt ges lön för mödan, hanen sitter i en gammal björk i åkerlandskapet. Den sitter ganska väl dold nära stammen, och störs inte desto mera av att jag är där. Vi sitter säkert en och en halv timme och ser på varandra. En nattskärra börjar surra. Vartefter det skymmer klarnar uvens blick, och jag fascineras igen av hur en berguvs ansiktsuttryck förändras med situationen. Jag får anstränga ögonen för att se honom när han försöker fånga ett byte på åkern. Försöket misslyckas, och fågeln återvänder tomhänt samtidigt som mörkret suddar ut honom från näthinnan. Senare på hösten resulterar skisserna i en oljemålning.